Så kan Dumt skratt användas i en mening
- Detta skratt kunde icke gälla någon annan.
- Plötsligt brast hon i skratt.
- Och eftersom det var anekdoter blev barnen verkligen intresserade och eggade henne med frågor och anmärkningar och skratt.
- Han hade bred mun med svarta tänder och han slog upp den till ett stort skratt av skadeglädje.
- Det var ett mycket obehagligt skratt, tyckte fru Wenden.
- Kanske det var dumt.
- Svaret dröjde, men kom äntligen med ett muntert skratt : Det är Kurt som drillat oss efter anständigt fästfolks exercisreglemente !
- Hennes skratt överröstade violinens mjuka surrande och studsade mot väggarna.
- Det var för dumt.
- - Å, lilla Arvid, bry dig inte om om jag har sagt något dumt !
- Därför är det bara dumt att bryta ut frågan om utbildningen innan de andra frågorna är lösta, säger Kurt Eriksson.
- Vi hade vårt lilla system och det var inte så dumt.
- Flickornas prat och skratt slogo högt i luften.
- Så skrattade hon sitt uppsluppna skratt, där hon satt för sig själv.
- Flickornas röster och skratt hade ett ögonblick kommit så långt bort.
- Hon säger att det visserligen var dumt att nöffa åt poliserna, men att pojken inte borde ha dömts för brott.
- Men hela tiden var hon så tyst att icke ens hennes skratt hade ljud, endast vita tänder.
- Deras glada skratt gav eko mellan husväggarna, avlägsnade sig och blev borta.
- Då och då kommer ett tyst skratt ur något hjärta, som kittlas behagligt av de råa ordens prakt Sedan skyndar man vidare, gladare
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
